Hur det började

Historik

Sedan år 1991 har Östhjälpen medverkat i uppbyggnaden av ett sjukhem för barn med handikapp i Rumänien (Camin Aurora). Huvudsyftet var att ge ett antal barn, barn som vistats på institutioner under ytterst torftiga förhållanden, ett värdigt liv.
Vi har genom undervisning och en demokratisk uppbyggd organisation försökt påverka de negativa attityder och värderingar gentemot barn med handikapp som genomsyrat rumäner på grund av Ceausescus indoktrinering att människor med handikapp är ”obrukbara människor”. Vi har haft intentionen att forma utbildning och arbetsmetoder så att FN:s konventioner om Mänskliga rättigheter och Barns rätt gjorts tydliga i verksamheten.

BARNHEMMET AURORA – buret av visioner

Sedan 1990 har den ekumeniska Föreningen Östhjälpen i Partille existerat. Tillsammans med mottagande organisation i Rumänien har föreningen drivit barnsjukhemmet Aurora.

Barnsjukhemmet byggdes som ett svar på rumäners önskan att göra något för utsatta grupper efter det att landets diktator Ceausescu störtats och insyn i landet blev möjlig. 16 barn har haft sitt hem och boende på Aurora. Samtliga var övergivna och Aurora står sedan flera år tillbaka som vårdnadshavare för dem. Alla har skiftande fysiska och psykiska handikapp. Bara två av dem har ett språk och möjlighet att verbalt kommunicera. Tre av dem har avlidit av sina handikapp och tre unga kvinnor med olika handikapp har flyttat in under senare år. Barnen, som nu blivit unga vuxna, kommer att vara i behov av livslångt omhändertagande.

To play, press and hold the enter key. To stop, release the enter key.

Från början sågs verksamheten med skepsis och motstånd från statliga myndigheter. Denna skepsis är idag i stort sett borta och man vill använda Aurora som utbildningsplats och gott exempel på hur omsorg av ungdomar med handikapp kan ske enligt FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och om Barns rätt. Verksamheten har uppmärksammats av rumänsk TV och press, som har gjort reportage från barnhemmet. Även olika svenska medier har skildrat verksamheten.

De första åren präglades av att samarbeta med ett misstänksamt, kuvat och deprimerat folk. Några visade framtidstro och vilja till förändring med personliga och ideella insatser, men många var präglade av en förtärande hopplöshet och rädsla för repressalier om man företog sig något. Den materiella standarden är överlag bättre idag, varor finns att få tag på i affärerna men inflationen, mutsystemet och bristen på landets framsteg och brist på tilltro till politikernas förmåga till förbättringar uttalas. Landet har idag stora ekonomiska problem och man planerar i år att sänka människors löner, höja momsen samt att dra ner på de redan låga pensionerna. Varje boende har ett individuellt dagsprogram efter sin förmåga. Deras livskvalitet är, vad vi ser och hör, mycket god och personalens arbetsvillkor goda, trots att vi inte kan höja deras löner efter förtjänst. Flera kurser i grundläggande barnavård har hållits genom åren där också andra personer än de som arbetar på Aurora har deltagit. Utöver barnkunskap och FN-konventionerna har attityder, människosyn och respekt för andras liv och åsikter, etik och eget ansvar genomsyrat utbildningsinsatserna. Vidareutbildning av personalen på Aurora sker fortfarande.

Föreningen Östhjälpen har varit ekonomiskt ansvarig för verksamheten i alla år. Fadderverksamhet, secondhandaffären i Jonsered, kollekter, andra insamlingar och olika skolors basarer har medverkat till att pengarna kommit in. Ungdomarna på Aurora får statligt handikappbidrag och ett visst barnbidrag per månad. En mindre del sponsormedel har kunnat utverkas i Rumänien till punktinsatser. En av de allvarligaste frågorna inför framtiden är övertagandet av försörjningen för verksamheten.

Ett hundratal svenskar är på olika sätt frivilligt aktiva i arbetet för Aurora. Resor, tid och material för utbildning av personal och kontakter med den rumänska mottagande organisationen har finansierats via SIDA-medel fram till Rumäniens inträde i EU år 2007. Frivilligt arbete av rumäner har varit svårt att utverka i någon större omfattning då de som förvärvsarbetar måste lägga mycket tid för självförsörjning t ex odling av potatis och majs. I framtiden måste rumänerna uppmuntras och ges verktyg till att kunna ta eget ansvar, statliga myndigheter behöver tydliggöra krav på förändringar vad gäller människosyn och ansvar för de svaga och ta ansvar för att ekonomi för detta skapas.

Föreningen Östhjälpens vision var att bygga tre mindre hus, som skall bli permanenta boenden för fem av våra ungdomar i varje hus. År 2009 invigdes det första av de tre ”visionshusen”, Villa kärleken. Två pojkar/män och tre flickor/kvinnor fungerar nu i en mindre enhet och med fast personal som de känner väl. Detta har inneburit att det blivit mer utrymme i det ”gamla huset”, vilket gör att ungdomarna som bor där har det lugnare och mår bättre. När hus nummer två, Villa hoppet, är färdigt kan ytterligare fem av våra ungdomar flytta ut från ”gamla huset”, och då finns det så pass mycket utrymme i gamla huset är man kan starta en dagcentral i liten skala, som skall rikta sig till människor med handikapp boende kring Aurora. Denna verksamhet kan byggas ut ytterligare när de sista kvarboende ungdomarna flyttat in i hus nummer tre, Villa tron.

Undervisning/handledning

Vi har, med hjälp av kvalificerad tolk, utbildat barnhemspersonalen genom kurser och fortbildning samt handledning. Kurserna omfattade barns behov, hygien, omvårdnad, lekens betydelse, handikapp och de vanligaste barnsjukdomarna. De första 7 barnen kom i november 1992 och ytterligare 9 barn i januari 1993. Personalen var då organiserad så att man var ”mamma” respektive ”pappa” för ett eller två barn. De var också ”mostrar” eller” morbröder” åt ytterligare barn, så att det enskilda barnet hade några få vuxna att relatera till. Fortbildningarna har bestått i vårdplanering, arbetsrutiner, matsedlar, dagsrutiner och hur man arbetar med eget ansvar i en demokratiskt uppbyggd organisation (något som var helt nytt för rumänerna direkt efter den sk revolutionen).

Barnen som då togs emot var mellan två och fem år gamla. Alla, utom ett, hade olika handikapp såsom dövhet, blindhet, autism, CP-skador och skador från tidiga år på institution. En flicka var frisk, men svårt understimulerad. Deras familjer har antingen övergivit dem eller klarade inte att ta hand om dem. En pojke, allvarligt handikappad sedan fostertiden, dog i januari 2006. Han var ”dödsdömd” redan 1992 då han var två år, men tack vare god omvårdnad på Aurora levde han fram till sitt femtonde år. Ytterligare en pojke, en cp-skadad kille har dött. Ju äldre de blir ju mer framträdande blir deras funktionsnedsättningar och utmaningarna för personalen är ibland mycket svåra. (Ingen institution i Sverige har så många olika funktionsnedsättningar representerade inom samma väggar).

Av de 13 personer som idag bor på Casa Aurora är det två som kan tala. Mycket av personalens tid går åt att arbeta med andra kommunikationssätt än det talade ordet. De arbetar med symboler/bilder, pictogram, som hjälp för att göra sig förstådda. Många års övning i att använda bilder har nu utvecklats så att de olika momenten i ett dagsprogram tydliggörs med hjälp av bilder och ungdomarna kan också genom bilderna få en chans att uttrycka sin vilja.

Det som skiljer Aurora från rumänska institutioner är bland annat att vi har utbildad personal, högre personaltäthet än på andra håll, och individuella dagsprogram för varje boende. Men det mest väsentliga är ändå synen på, respekten för och kärleken till ungdomarna som personalen aktivt visar. Detta sprider sig till och noteras av såväl kontrollerande myndigheter som av besökare både från Rumänien och från andra länder.

Visioner och Byggnationer

Arbetet bedrivs med långsiktiga mål. Vi är nu snart framme vid vår vision från ett antal årtillbaka. Då, vid 10-årsjubileet för Aurora, presenterades de förstaritningarna av visionen - drömmen att bygga tre separata hus, med plats för fem personer och personal i varje hus. Ett stödboende för unga vuxna med funktionshinder, avsett att bli ett eget hem för resten av livet. Men som vi såg det då var det långt in i framtiden. Namnen på de tre husen. Casa Dragostei, (kärleken), Casa Sperantei (hoppet) Casa Credintei (tron).

Idag kan vi tacka Gud som beskyddat och bevarat oss och hållit sin hand över Aurora alla åren sedan 1990.

Margaretha Zettergren

Utbildningsansvarig Aurora

September 2013

Från 2013-2020

I september 2013 invigdes hus nr 3 Casa Credentei. Detta skedde i samband med att en hel delegation svenskar gjorde en besöksresa till Aurora. Invigningen skedde i närvaro av borgmästaren i S:a Maria (byn där Aurora är belägen) samt många fler inbjudna gäster. Tal, sång och musik samt generöst med kaffe och kakor. Återigen fördes en diskussion med myndigheterna om tillgång till mark, tillstånd för andra byggnader t ex äldreboende och en liten kyrka. Rumänerna är mycket angelägna om att svenskarna bygger mer och helst utan kostnader för dem.

Under resan besöktes även sjukhuset i Hateg där de lider brist på allt, lakan, handdukar, hygienmaterial, städredskap, rengöringsmedel…. Nyligen övergavs tre nyfödda barn, varav ett tvillingpar. Mammorna försvinner nattetid. Trångboddhet, fattigdom och ”tradition” sedan Ceauscecu-tiden att lämna bort barn ligger bakom detta.

I oktober år 2014 flyttade Alexandra in på Aurora. En ung kvinna, 26 år, som farit mycket illa på olika institutioner under hela sin uppväxt.

I juli år 2015 kom Laura. Även hon med liknande bakgrund. Hon hade dessbättre varit på en institution där hon fått gå i skola. Hon läser, stickar och skickar meddelanden över internet så ofta hon kan. Hon arbetar i köket och städar på Aurora.

I mars 2017 fick vi besked om att en av pojkarna (Razvan) har avlidit. ”Han har det bättre nu” hörde vi från flera av personalen. Hans liv präglades av ångest, oro och rädslor. Under långa perioder behövde han skyddshjälm för huvudet då han sökte upp hårda väggar och slog sig.

Vi skulle kunna skriva mycket om den väg framåt där vi står idag. Ungdomarnas dagsprogram innehåller skiftande uppgifter – dagens program presenteras med hjälp av bilder – pictogram. Allt går ut på att klara dagligt liv så självständigt som möjligt. Genom åren har vi haft hjälp av ”upplevelserum”, kedjetäcken (med tyngder), utegym (som används dagligen), musik, dans och promenader. Att bära och stapla ved, att mata grisarna (hönsen togs av rävar och rovfåglar), att plocka potatis och rensa grönsaksland hör till vardagen när säsongen så bjuder.

I alla år har vi diskuterat personalens löner, el-priser, vedeldning, att arbeta under eget ansvar samt att samhället runt omkring ställer högre och högre krav på ideella organisationer. Att personalen har fått ut sin lön varje månad sedan november 1992 till dagens datum är ett rent under och alldeles unikt för Rumänien.

I november 2019 stod Aurora Senior i det närmaste klart för inflyttning. Tillstånd för verksamheten, marknadsföring av fint äldreboende, personalbehov med mera diskuteras.

Föreningen Östhjälpen står i stor tacksamhetsskuld till alla de svenskar som varit med arbetsledarna Bo Lundgren och Bo Magnusson nere och byggt Aurora Senior. Fullt belagt så kan 32 äldre personer bo här och får en fin ålderdom där. Givare och donatorer som gjort detta projekt möjligt tackas också.

De första pensionärerna var beredda att flytta in i mars 2020. Då kom Corona - pandemin och allt stoppades. Inte förrän i september kunde de första flytta in och i skrivande stund finns 9 boende på Aurora Senior.